carolinniemi

Kom just och tänka på en sak, på onsdag nästa vecka, så slutar jag och min klass tvåan,
vi kommer att förlora våran klassförståndare.
Vår lilla skola är som en familj, och nu ska våra föräldrar skiljas.

Just nu så känner jag inte alls för att gå på sommarlov.
Vill inte känna känslan att när vi kommer tillbaka, till trean, vårt sista år, det viktigaste, det som ska bli det roligaste, året som det verkligen gäller att ha gasen i botten hela tiden, och så är du inte kvar. Hur ska vi klara vårat gesällbrev? Hur ska vi klara kämpa när du inte är där och peppar oss?
Men det är ändå du, som har lagt grunden för oss det är du som har lärt oss allt vi kan. De säger att du har lärt oss för mycket, hur kan man lära sig för mycket, kan någon svara på det?
Du är den bästa läraren jag någonsin har haft och kommer ha, du är inte bara en lärare för oss du är som en kompis, som ställer upp för en när det är nått..

Jag förstår inte hur man kan göra så här mot en klass, vi började med dig, och då ska vi avsluta med dig.

Kan knappt hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta.
Nu är det inte långt kvar, och jag vill inte gå på lov!

Du har satt ett stort fotspår i iaf mitt liv, och säkert alla andras också.
Jag kommer att sakna dig i trean Dennis. Du har varit en stöttande pelare i vår klass.
Jag hoppas att du aldrig glömmer oss.